The Swedish Government's Teddy Roosevelt Moment

(The original Swedish text appears at the end of the article).

Beverly Hills, Aug. 26, 2015. Earlier this year we were forced by the State of California to reduce our water usage by more than 30%. We have taken a number of different measures to reach this goal. It hasn't been easy and it hasn't been fun. But it's necessary.

In Sweden, people tend to take water for granted, which isn't especially strange, considering that Sweden, in contrast to larger parts of California, isn't part of a desert. Despite the discontinuation of Stockholm's Water Festival, water is still appreciated in Sweden, mainly for its purity and quality. But in Sweden, when one thinks of water, one might think of Swedish songwriter Robert Broberg's song in which "the city is full of water" rather than the possibility that there might not be enough of it.

Evidently it's a little different on the Swedish island of Gotland, where it might be necessary to be a bit more concerned about the water supply. Maybe not as concerned as in southern California, but maybe concerned enough so that there's no danger of Broberg's classic ever becoming Gotland's theme song. As such it just seems natural that the government should do everything possible to protect the Bästeträsk lake in northern Gotland and make the whole area, which is part of the Ojnare Forest, into a national park or an EU Natura 2000 protected area.

A limestone quarry in the middle of an area filled with natural beauty and hydrological sensitivities just can't be a good idea. It all seems pretty obvious, just like fracking is an especially bad idea if one wants to protect aquifers. Sure, you can find "experts" paid by Big Oil which would say that fracking isn't especially dangerous, but all one needs to do is apply a little common sense to come to the conclusion that it doesn't make sense. Pumping water and chemicals under high pressure deep into the ground simply can't be any good for the aquifers or sources of water in the long term, and so it's just as well to say "no" now. This is exactly why I pushed for Beverly Hills to be the first city in California to ban fracking.

But protection of Gotland's water sources is only one reason why it's very strange that the current Swedish government hasn't taken decisive steps to protect the Ojnare forest area. Beyond the importance of protecting water sources on Gotland, it is much more forward-thinking - and Swedish - to protect unique and special stretches of nature. It's not just the vacationers to Gotland who think that way. Whether such protection is a legal necessity under the EU's Natura 2000 directive or not, the preservation of beautiful areas within nature is good policy.

The value system which lies behind the Swedish allemansrätten, which is the right of the public to access nature, even if it is privately owned, is rooted in a deep-seated Swedish love of nature. Clearly, to be able to use this right of access to nature, for this right to have any meaning at all, it is necessary to have extensive and unique areas of conservation throughout the land. Gotland is unique within a naturally unique Sweden and it seems to be a very bad deal to sacrifice a fabulously beautiful landscape which future generations could enjoy for some sixty jobs at a limestone quarry which would inevitably disappear once the quarry had been fully exploited.

Considering that Sweden's Green Party is a coalition partner in the current government, this decision should be a no-brainer. It is almost incomprehensible why the government can't come to the only logical decision not to mention why it's taking so much time. One would have an easier time believing that the opposition center-right parties might have a "jobs über alles" attitude and could envision a short-term sell out of the Ojnare Forest to their industrial cronies. But a government which includes the Green Party?

Now the lawyers from Nordkalk, the Finnish limestone company that wants the quarry, are trying to frame a potential governmental decision which would protect the Ojnare Forest as an impermissible intrusion into the legal process and as a matter of checks and balances between the political and judicial branches of government (the legislative and executive branches are somewhat conflated in Sweden). But these arguments hold less water than lime, since this case is not about any basic constitutional rights.

It's hardly a constitutional right in Sweden to be able to quarry limestone wherever one wants. Ultimately this is a matter of zoning and land use and there is absolutely nothing wrong with making a political decision about the potential land use of a property, including private property, as well as which areas may be protected for future generations. The battle between commercial interests which want to exploit unique areas within nature also has a long history in the US, and it was the Republican President Teddy Roosevelt who first used presidential executive power to protect many areas within the US against industrial exploitation, including the Grand Canyon.

We are now faced with a similar situation in Sweden. Should a governmental decision be taken which approves the limestone quarry, then the Green Party has completely frittered away its right to exist in Sweden. It would then be up to other parties who are really interested in conservation - if any exist - to try to take steps to protect the Ojnare Forest.

Evidently Nordkalk has suggested to the government representatives that there are other areas on Gotland which could be protected instead of the Ojnare forest. It's likely true that there are many other areas of Gotland which would deserve to be protected, but political horse-trading in this case is particularly inappropriate. If we lose the Ojnare Forest as a protected area of conservation, then it would unfortunately be gone forever. It can't be simply replaced with another conservation area.

It's not too late for the Ojnare Forest. And it would be a shame if Sweden would need to deal with similar water problems on Gotland like we're now wrestling with in drought-stricken California. The best way to deal with such problems is to avoid them by protecting the existing water sources. We can only hope that the Green Party lives up to its name. We can only hope that the Swedish government does the right thing and doesn't dig itself a big hole for the sake of limestone production.

Ojnareskogen: Kalken vi får inte låta gå förbi

Beverly Hills, 26. Augusti 2015. Tidigare i år har vi tvingats av staten Kalifornien minska vår vattenförbrukning med mer än 30 %. Vi har tagit till oss en hel rad olika åtgärder för att nå detta mål. Det är inte lätt och det är inte kul. Men det är nödvändigt.

I Sverige brukar man ta vatten för givet vilket inte är särskilt konstigt med tanken på att Sverige i motsats till större delar av Kalifornien inte ligger i något öken. Trots borttynandet av Vattenfestivalen uppskattar man visst vatten i Sverige, framförallt dess renhet och kvalité. Men i Sverige när man tänkter på vatten så kanske tänker man snarare på Robert Brobergs låt än om möjligheten att vattnet saknas.

Tydligen ligger det lite annorlunda till just på Gotland, där man kanske behöver vara lite orolig om vattenförsörjningen. Kanske inte lika orolig som i södra Kalifornien, men kanske till den grad att den brobergska låten aldrig lär bli Gotlands nationalsång. Det verkar således bara logiskt att regeringen borde göra allt för att skydda Bästeträsk i norra Gotland och göra hela området inklusive Ojnareskogen till en nationalpark eller Natura 2000 område.

Ett kalkbrott mitt i ett väldigt naturskönt och vattenmässigt känsligt område kan inte vara någon bra idé. Det säger sig självt - lite grann liksom att hydraulisk spräckning (fracking på engelska) är en synnerlig dålig idé när man vill värna om grundvattenreserverna. Hydraulisk spräckning är när man pumpar vatten och kemikalier under intensivt högtryck in i marken i ett försök att lossna oljan. Visst hittar man industribetalda "experter" som hävdar att fracking inte är särskilt farlig men man behöver bara använda lite vett och sans för att komma på att det är ingen bra idé. Det kan helt enkelt inte vara bra för akvifererna eller vattentäkterna i längden och således är det lika bra att bara säga nej nu. Det var precis därför jag fick Beverly Hills att vara den första staden i Kalifornien att totalförbjuda hydraulisk spräckning.

Men själva skyddet utav vattentäkten är bara en anledning varför det är väldigt konstigt att nuvarande regeringen inte har tagit kraftfulla steg för att skydda Ojnareskogen. Utöver vikten av att skydda vattentäkterna på Gotland så är det mycket mer långsiktigt - och svenskt -- att skydda unika och speciella naturområden. Och det inte är bara "sommargotlänningar" som tycker så. Om ett sådant skydd är ett krav enligt Natura-2000-direktivet eller ej, så är bevarandet av sköna naturområden bara bra policy.

Värderingen som står bakom allemansrätten innebär en kärlek till naturen som är djupt rotad inom det svenska psyket. Kort sagt för att kunna utöva allemansrätten, för att den ska ha någon mening alls, så behövs det vidsträckta och unika naturskyddsområden genom hela landet. Gotland är unikt inom ett unikt Sverige och det verkar vara en väldigt dåligt handelsbyte att offra för alltid ett sagolikt naturskyddsområde som kommande generationer skulle kunna njuta av mot ett sextiotal jobb i ett kalkbrott, jobb som oundvikligen försvinner när brottet har utplundrats.

Men med tanken på att Miljöpartiet sitter med i regeringen så borde detta beslut helt enkelt vara busenkelt, det som kallas på engelska ett "no-brainer". Det är nästan oförståeligt varför regeringen inte kan komma till det enda logiska beslutet samt varför det har nu tagit så lång tid. Man skulle kanske har lättare att tro att det är de borgerliga partierna som har en "jobb über alles" attityd och som skulle kunna tänka sig kortsiktigt sälja ut Ojnareskogen till sina industrivänner. Men en regering där Miljöpartiet ingår?

Nu försöker Nordkalks jurister framställa ett möjligt regeringsbeslut som skulle skydda Ojnareskogen som olovligt intrång i en rättsprocess och som en fråga om maktfördelningen mellan den politiska och dömande makten. Men dessa argument håller mindre vatten än kalk, eftersom fallet handlar inte om några konstitutionella grundrättigheter.

Det är ingen grundrättighet att få bryta kalk var som helst. I och för sig handlar frågan om zonplanering och markanvändning och det finns inga som helst fel att ta ett politiskt beslut om vad mark, t.o.m. privatmark får användas till samt vilka områden får skyddas för framtida generationer. Striden mellan komersiella intressen som vill exploatera naturområden har även en lång historia i USA och det var den republikanska presidenten Teddy Roosevelt som först använde presidentens exekutiva makten för att skydda många naturområden i USA inklusive Grand Canyon mot industriell exploatering.

Vi står inför en liknande situation nu i Sverige. Skulle ett regeringsbeslut tas som på något sätt tillåter kalkbrottet, då har Miljöpartiet i Sverige helt och hållet förverkat sitt existensberättigande. Då skulle det väl vara upp till andra partier som är verkligen intresserade av naturskyddet - om sådana numera finns -- att ta steget och göra någonting att skydda Ojnareskogen.

Det har sagts att Nordkalk har föreslagit till regeringen att det finns andra områden på Gotland som istället för Ojnareskogen skulle kunna skyddas. Förmodligen är det sant att det finns många andra ställen på Gotland som förtjänar att skyddas, men politisk kohandel i det här fallet är synnerligen opassande. Förlorar vi Ojnareskogen som naturskyddsområde så är den tyvärr borta för alltid. Den kan helt enkelt inte ersättas med ett annat narurskyddsområde.

Än är det inte för sent för Ojnareskogen. Och det skulle vara väldigt synd om man i Sverige skulle behöva ta itu med liknande vattenproblem på Gotland som de vi nu brottas med i torkans Kalifornien. Bästa sättet att sköta sådana problem är att undvika dem genom att skydda vattentäkterna som finns. Vi får bara hoppas att Miljöpartiet lever upp till sitt namn. Vi får bara hoppas att regeringen gör rätt för sig och inte låter kalk vara grunden till en väldig dålig kalkyl.